Förvirrande tankar om natten.

Det är en låt som alltid funnits med. Aldrig tyckts om.
En låt som förstör dagen om man låter den spelas. Den sätter sig.
Jag satt dinglandes med benen i väntan på bussen.
Började nynna. Fan. Helvetet va nära. Låten. Inte nu.
Började sjunga. Refrängen bara. Började fundera...

"Leende guldbruna ögon
har jag förälskat mig i
just dina guldbruna ögon
så blå kan de aldrig mer bli
"

Tankarna förvirras. Jag hänger inte med.
Först guldbruna. Sen blå. Något jag aldrig kan förstå.



Flaskpost

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0