I swear this time I mean it.

En onödig magont. Ont av oro. Hjärtat slår fortare, huvudet bankar och tårarna är nära. Det är tydligen sådant man ska stå ut med. Jag tror inte det stod med på innehållet för ett barn för 16 år sedan. Nej. Inte det. Lyssnar på den där låten, som alltid får tårarna att komma. Både bra tårar och dåliga tårar. Vill att de ska komma ut, vill att det ska vara över. Magen, hjärtat, huvudet och ögonen vill helst att det ska ha passerat helt vid denna tidpunkt. Något drar ut på det. Som vanligt. Vet inte varför, men så är fallet. Tyvärr. De kom, de såg, det segrade.


Flaskpost

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0